kåkstäder och verksamhetsbesök
En av de mest känslosamma dagar jag upplevt..
Första stoppet med guide Kevin var på ett day care for disabled. Managern tog emot oss med intresse och var nyfikna på vad syftet var med besöket. När han visade oss runt slog det mig åter igen hur bra vi har det hemma.
Här hämtades barn och vuxna med funktionsnedsättningar med buss och en stark man (se bild på bussen). De som satt i rullstol lyfte busschauffören in i bussen. Managern berättade att bussen gått sönder en vecka och fick lämnas på verkstad, under den tiden kunde inga elever komma dit vilket innebar att de som skulle komma fick vara hemma- ensamma trots sina behov.
Någon hade utåtagerande beteende pga autsim, någon hade Cerebral Pares och hade sondmat och behov av att suga rent sina luftvägar. Dessa människor fick alltså vara hemma utan tillsyn eftersom de inte kunde hämtas och föräldrarna var tvungna att jobba.
Managern berättade också att eleverna inte kunde vara kvar efter 18 års ålder men eftersom regeringen inte har någon tillsyn för funktionsedsatta över 18 lät han ett par vara kvar på cenret. Vad som händer med andra funktionsnedsatta över 18 kan vi bara gissa men vi talade om att föräldrarna fick ha dem kvarboende hemma och vårda i hela sina liv.
Det finns inga LSS-boenden eller hemsjukvård i landet.
På cenret fanns inga hjälpmedel- de som behövde byta inkontinenshjälpmedel eller kläder fick personalen lyfta upp på en brits ensamma och byta, det fanns inga vändplattor eller anpassade toaletter. På gården fanns gungor och liknande men eftersom de inte var anpassade för funkitonsnedsatta kunde de inte användas.
Nästa stopp var i en kåkstad. Bara att köra in här var märkligt- i små skjul utan vatten och avlopp bodde 7-10 personer, hela staden var laglös, människorna här hade inga papper. Det bor ca 60000 på denna yta och det finns hundratals kåkstäder i området. Det fanns ett par gemensamma toaletter eller gjutna cemethål, barn och hundar var överallt utan tillsyn. Här hade en man startat en frivillig verksamhet för barn, när vi kom fram blev vi införda i ett litet hus och där väntade ett 30-tal 1, 2 3-åringar med ett par vuxna och volontärer. Här kunde de vara om de hade det jobbigt hemma eller om föräldrarna pga droger, jobb eller annat lämnat dem ensamma i kåkstaden. Vissa förlädrar var så unga själv att de lämnade barnen för att gå till skolan. De fick leka men även mat om någon skänkt en säck potatis eller pasta. Återigen var barnen trots väldigt låg ålder och med sin sociala svårighet väldigt glada och nyfikna på oss. Vi dansade och lekte. Vill man se en del av detta finns en liten film på youtube sök "community kids pot".
Vi åkte vidare till en liten by ca 15 minuer från kåkstaden, här var det välbärgat med surfturism och fina hus, på vägen hit passerade vi ytterligare ett par kåkstäder den närmaste ca en km från turistorten- kontraster!
Sista besöket var på ett äldreboende. Här fanns hjälpmedel, egna rum och anpassade badrum och toaletter. Sjuksköterska och medicinrum på plats, återigen- kontraster. Här fanns allt som managern på day care for disabled behövde men inte fick eller hade råd att köpa in.
En känslofylld dag med tårar och glädje. Förvirring, ilska och ödmjukhet.
Sammanfattning av dagen är att personal och föreståndare brinner för sina kall och yrken- de gör allt med sina resurser och ger allt för att deras verksamhet och människorna som behöver vård och stöd ska får det. De trixar och fixar för att få in pengar. på första stoppet hade managern börjat sy fuktspärrade örngott och ljuslyktor att sälja för att få in mer pengar till verksamheten.
I Sverige har vi mängder och slänger även hjälpmedel, det är så konstigt att våra världar sklijer sig så.
Det jag tar med mig idag är managerns berättelser- han sa att jag kan inte tigga om pengar eller sponsorer men det jag kan be er är att ta med vår historia hem och sprida den,, så det gör jag.
